Vem har stulit mitt barn??
Barnet som finns här nu är en kopia av henne på utsidan, läskigt lika e dom......
Men, detta humör och beteende är INTE mitt barn....
Nä, skämt å sido.
Nu ska jag vara helt ärlig.
Orkar INTE mer, vet inte vad jag gör för fel. Barnet är ett monster, gnällgråter, skriiiiiiker, kastar saker, slår i dörrar osv
Jag vet inte vart jag har henne, det som är roligt nu orsakar en explosion om 5 min.
I morse blev det bara för mycket för mig, hon vaknade med detta hemska humör och allt va bara FEL enligt henne.
Försökte i 30 min att få henne att lugna ner sig, jag lyckades hålla mig lugn och "pedagogisk", men utan resultat.
Fick iväg henne till skolan och gick iväg och lämnade Tanja hos dagmamman.
När jag kommer hem så ringer det från skolan.
Fröken undrar om det har hänt något med Corinne för hon är sur och ledsen och jag förklarar morgonens händelser.
Gissa om det känns skönt att få bekräftat att jag faktiskt hanterar situationen rätt. Fröken tror att hon är i någon form av tidig 9-årskris, tydligen beter hon sig som en typisk 9-åring.....
Pratade med fröken i nästan 30 min.....
När vi lagt på brast allt, tårarna spruuuutade. Stackars min lilla tjej.
Om jag mår så dåligt över detta, hur mår inte hon då??
Fy vad jobbigt, för er alla. Jag kan bara föreställa mig. Men jag komer helt säker få uppleva det om några år.
Hoppas att det snart går över.
Rasmus hade ju så precis i början av 1:an och jag visste fasen varken ut eller in. Var bara helt förtvivlad och det värsta av allt var ju att jag märkte ju att HAN inte mådde bra alls!!
Nu har det varit mycket bättre men jisses vad man fick kämpa några månader... PUST!!
Det som funkade för mig och R var att PRATA PRATA PRATA och även försöka lyfta fram det positiva i situationerna istället för det negativa. Istället belöna när han gjorde något bra, än att "bestraffa" det dåliga.
Hoppas att det snart blir bättre gumman... Tänker på dig så att det knakar!!
ME and i imorgon hos mig kl 18:00 om du har lust!!
Hör av dig OM du kommer.
