Sessornasmamma

Många år har vi delat, mina systrar och jag.
Inte alltid som vänner, mer som hund och katt....... Syskonkärlek så som den oftast är när man växer upp. Har du syskon så förstår du vad jag menar, man är för det mesta inte vänner när man växer upp. Vad det beror på vet jag inte riktigt, något om att hävda sin plats i heriarkin misstänker jag.....

Men någon stans där under har det ju alltid funnits en grundkärlek, starka familjeband.

Idag är vi bästa vänner, mina systrar och jag. Två tjejkompisar som jag kan prata med om allt, som accepterar även mina mindre bra sidor precis som jag accepterar deras.


Vad jag vill komma till är min önskan om att jag lyckas uppfostra mina tjejer på samma sätt. Att dom också kommer känna som jag känner inför mina systrar. Även om mina tjejer inte alltid är vänner idag och även fast dom är två mycket olika personligheter, så hoppas jag att dom i vuxen ålder har starka band och en nära relation.

Den tryggheten är så viktig!!