Pompis

Vilken känsla att få se henne igen.
Hon va sig lik, även om svansen har börjat anta en mer silvergrå färg. Men vad kan man begära, fröken är ju faktiskt hela 20 år.
Rida fick vi göra oxå, kändes precis som förr. Hon testade lite i början, men när hon fattade att det inte va någon idé så flöt det lika bra som för 7 år sedan =)
Är så förundrad av att man inte glömmer, använder jag hjälperna såhär så svarar hon såhär........ klockrent, precis som alla andra gånger jag ridit henne, så som jag har tränat henne.

Familjen som äger henne är toppen, sååå trevliga människor.
Lilltjejen som rider henne är 12 år, precis som jag var när jag fick Pompis.

Känns så skönt i hjärtat att någon annan älskar Pompan villkorslöst och har KUL ihop med henne.
Precis som jag och Malin gjorde en gång i tiden........

Vi va hjärtligt välkomna tillbax när vi kände för det.
Så vi kommer åka tillbax snart igen, va så säker =)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0